Talängslan, ibland kallad scenskräck, är ett tillstånd då man får obehagliga symtom av att tala inför andra. Det handlar om ett tillstånd som har många dimensionen och grader. I detta inlägg ska jag reda ut vad talängslan är, vilka gradskillnader som finns och hur man kan hantera svårigheterna.
På engelska heter det communication apprehension som antyder att det är en bred kommunikationsrelaterad svårighet. Ordet talängslan antyder att man känner oro över att tala inför andra medan communication apprehension antyder att man känner oro över att framföra något, även kommunikation utan tal, inför andra. Scenskräck får oss att tro att det enbart handlar om en oro (eller skräck) att stå på en scen inför andra. På en scen med en publik har man många andras ögon på sig. Detta är en situation då man kan uppleva talängslan men det kan även uppstå i situationer där man ska prata vardagligt med någon man inte känner så väl.
Den svåraste formen av talängslan handlar alltså om att ha svårt att prata inför andra även i små grupper. För det mesta går det bra att prata med familjemedlemmar och nära vänner. Så snart man privat eller i studierna/på jobbet ska prata med någon okänd eller i en formell situation får man obehagliga symptom. Ju fler man ska tala inför desto värre blir symtomen.
En form av talängslan som många har upplevt är när man ska prata inför en stor grupp. De flesta av dem som upplever talängslan när de ska tala inför stora grupper har inga problem att tala inför små grupper. Man kan därför förstå att gruppens eller publikens storlek har betydelse.
De symtom som är relaterade till talängslan är:
- bultande hjärta
- att bli röd i ansiktet och på halsen (ibland även på andra delar av kroppen)
- en generell obehagskänsla
- illamående
- svettiga handflator
- svimfärdighetskänslor
- omväxlande varm och kall
Dessa symtom är uttryck för rädsla. Ju fler symtom som visar sig desto kraftigare är den oro eller rädsla man känner inför uppgiften att tala inför andra. För många är symtomen så obehagliga att man försöker att undvika dem i framtiden.
Det är ungefär 20 procent av jordens befolkning som har flera av dessa symtom när de ska prata inför en medelstor grupp som ungefär motsvarar en skolklass (20-30 personer). 10-20 procent upplever dessa besvär i små grupper. Hälften av oss känner symtom när gruppen överstiger 50 personer och 80 procent upplever symtom när publiken överstiger 100 personer. Det betyder att 20 procent av jordens befolkning nästan aldrig har upplevt någon talängslan.
Besvären kan variera med åldern. Svårigheterna är som mest utbredda under tonåren. Det betyder att symtomen drabbar ett större antal och på ett svårare sätt. Barn och vuxna har lindrigare symtom i allmänhet men för dem som hör till de 20 procenten är besvären svåra under större delen av livet.
Kultur och situationens allvar spelar viss roll för hur man påverkas. I kulturer som har hög maktdistans, vilket gäller i många asiatiska kulturer, är andelen som har besvär högre. Sverige är ett land med låg maktdistans vilket minskar andelen som har besvär något. Ju högre allvar som associeras med situationen desto troligare att anspänningen gör besvären värre.
Ett felaktigt antagande som man kan göra när man ser vilka problem människor med talängslan har är att dessa har andra svårigheter. Det har gjorts test som tydligt visar att individer som lider av talänglsan inte skiljer sig från andra när det gäller intelligens eller andra färdigheter. Samtidigt är det uppebart så att talängslan för med sig effekter som är ofördelaktiga för den som har symtomen.
Det vanliga sättet att reagera på de symtom man upplever när man har talängslan är att försöka undvika situationer som triggar symtomen. Många sjukanmäler sig när de ska göra något som förknippas med talängslan. Om en person med talängslan ska hålla en presentation för ledningen men sjukanmäler sig minskar chanserna att bli befordrad. Om man ska hålla en presentation inför en grupp studiekamrater kan de egna symtomen dra till sig all uppmärksamhet att man helt missar vad andra säger eller gör på sina presentationer. Då går man miste om möjligehter att lära från dessa presentationstillfällen.
Ungefär var fjärde person upplever problem med talängslan minst en gång i veckan. Det är med andra ord ett ganska utbrett problem. Många stannar vid att det nog är något fel på dem. Vissa söker hjälp för att kunna leva ett mer normalt liv. Vad finns det då för hjälp att få?
I skolan kan man tänka sig att elever och studenter med talängslan inte måste göra alla presentationer i stora grupper. Om presentationer nödvändigtvis måste göras inför stor grupp kan man få träna i en liten grupp först.
Som lärare, projektledare eller chef gäller det att vara mycket tydlig med vilka förväntningar som finns. Om någon med talängslan börjar gissa vad som ska hända är risken stor att denna anar det värsta och därför kan oroa sig i onödan. Var därför tydlig med instruktionerna och förväntningarna.
Ju högre allvar som förknippas med situationen desto mer oro upplever den med talängslan. Se därför till att ha en avslappnad inställning till situationen då personen med talängslan ska prata inför andra. Fokusera på det positiva och roliga istället för fel och misstag. Man måste kunna förhålla sig till misstag om man ska lära sig och utvecklas men detta är inte idealiskt för en person med talängslan. Antyd därför inte att det finns risk för kritik utan att det kommer att bli avslappnat.
I skolan är det av vikt att inte ge ordet till något med talängslan om denna inte vill ha ordet. Den vanliga indikatorn på att man vill ha ordet är att räcka upp handen. Om en person med talängslan inte räcker upp handen är det bättre att ge ordet till någon annan. När personen med talängslan väl vill ha ordet gäller det att inte besvara det som sägs med en kritisk ton. Det är bra rent generellt att ge mycket positiv respons på vad som sägs i klassrummet.
Måste presentationer göras muntligt? Kan man inte lika gärna presentera något skriftligt genom t.ex. en rapport? Om det finns valmöjligheter är det en stor fördel för en person med talängslan att kunna välja.
Ett sätt att lindra talängslan är att vara väldigt insatt i det man ska prata om. Ju mer man kan om något och ju mer väl förberedd man är desto mindre symtom får man. Att tala om sina expertområden är alltså mycket lättare än att tala om andra ämnen. Om man vill få en nörd med talängslan att prata ska man ställa frågor om personens expertområde.
Det går också att få hjälp genom psykoterapi. Två av de metoder som har testats med framgång är dels att använda en utvecklad form av visualisering och dels att söka avslappning.
Visualiseringen går ut på att se sig utföra en presentation under odramatiska förhållanden. I visualiseringen lyckas man samtidigt som man känner sig bekväm. Genom att upprepa detta några gånger lär sig kroppens varningssystem att situationen inte är något som aktiverar oro och rädsla. Istället kan man känna välbehag genom att man blir nöjd av att lyckas med presentationen.
Den form av avslappning man eftersträvar är att i den situation man känner oro och anspänning söka efter de delar i kroppen som är mest avslappnade. När man lokaliserat en avslappnad del i kroppen eftersträvar man att denna känsla sprider sig ut i resten av kroppen.
För båda dessa metoder behövs en expert som har erfarenhet av att behandla talängslan.
Sammanfattningsvis är talängslan ett reellt problem för många i vardagen. Vissa har svårare symtom och upplever dessa oftare än andra. Det bästa är att lära sig så mycket om talängslan som möjligt och börja hantera sina svårigheter. Ibland kan man berätta för sina kollegor, lärare eller chefer att man har dessa svårigheter och förklara hur man kan hantera dem. Det är också möjligt att söka hjälp från en terapeut.
Har du några bra tips för hur man kan hantera talängslan?
