Av: MJ
Vi känner alla någon som är mer kreativ än andra och vi har säkert alla hört föreställningen om att "psykiskt sjuka" är överrrepresenterade bland dem som har kreativa yrken. Betyder det då att den personen vi känner som är mer kreativ än andra har en diagnostiserad psykisk sjukdom?
Det korta svaret är att psykisk sjukdom eller "galenskap" generellt inte är överrepresenterad bland kreativa personer men att den finns i deras nära släkt. Psykisk ohälsa kan snarare vara ett hinder än en förutsättning för kreativitet.
Innan vi mer ingående tittar på hur det ligger till med relationen mellan psykisk sjukdom och kreativitet ska vi ta en omväg via kreativitetsforskaren Mihaly Csíkszentmihályi.
Csíkszentmihályi intervjuade ett stort antal nobelpristagare för att få en inblick i kreativa personers liv. Bland nobelpristagarna hittar man bl.a. forskare inom naturvetenskaliga ämnen och författare. Csíkszentmihályi kunde efter sina intervjuer konstatera att kreativa människor som når den absluta toppen, vilket ofta leder till en nominering av nobelpriset, har en vis gemensam personlighetsprofil men att förekomsten av psykisk ohälsa lyser med sin frånvaro. Föreställningen att kreativa människor har haft en tuff uppväxt kunde inte styrkas. Den genomgående beskrivningen är att de har haft en lycklig och stabil uppväxt.
Om nobelpristagare inte har diagnostiserats med bipolärt syndrom, schizofreni eller depression enligt Csíkszentmihályi, varifrån kommer då idén om att konstnärer måste lida för att skapa konst som väcker andras känslor och tankar? Att vara i ett skov, d.v.s. den sjukdomsperiod då de utmärkande symtomen är som mest framträdande, upplevs ofta som ett lidande och problematiskt för dessa individers vardagsliv. Svåra barndomstrauman eller andra svåra minnen kan ge ångest och smärta som ger ett lidande. Stämmer det inte att bra konst föds ur lidande?
Enligt Csíkszentmihályi är det typiskt för en kreativ person att kunna fokusera ihållande på ett visst problem eller projekt. Kreativa personer har en förmåga att samla sin energi till väsentliga saker, vilket är fallet när de behöver fokusera. Det är vanligt att personen är väl insatt inom det område där något kreativt föds fram. Ytterligare en komponent till profilen är att personen varken är introvert eller extrovert utan pendlar mellan dessa drag beroende var i den kreativa processen de befinner sig.
Inom kreativitetsforskning pratas det också om konvergent tänkande och divergent tänkande. Konvergent tänkande betyder att man förhåller sig till det man vet om något. Det kallas också att tänka inom boxen. Divergent tänkande utmärks av att man förmår att tänka om saker som är orelaterade och sedan koppla det till sitt problem/projekt. Det kallas även att tänka utanför boxen. Barn har generellt lättare för att tänka divergent för de är inte begränsade i sina tankebanor på samma sätt som vuxna är. Min tes, och den stärks säkert av andra, är att den kreativa processen stegvis är en mix av konvergent och divergent tänkande. Att tänka utanför boxen kan krävas för att komma på nya uttryck, idéer och lösningar men det konvergenta tänkandet behövs för att förverkliga det avvikande. Man måste i någon mening samla ihop sina spretiga tankar i vad man vet om hur världen fungerar.
Schizofreni medför en möjlighet till divergent tänkande utöver det vanliga. När man associerar fritt kan man komma vilse. Denna tendens i sig själv är inte nog för att man ska kunna skapa. Man måste hitta tillbaka för att kunna konkretisera något som är gripbart även för andra. Personer med bipolär diagnos som har maniska skov kan uppleva en expansion av medvetandet som också möjliggör divergent tänkande. De ser fler möjligheter. Här behövs konvergent tänkande för att välja ut den möjlighet som är möjlig att förverkliga. Även om schizofreni och mani kan underlätta för divergent tänkande, särskilt hos vuxna, är de inte en förutsättning. Även friska barn tänker mer divergent och det behöver inte leda till någon kreativitet och lösningar av problem. Schizofreni och mani kan snarare vara begränsningar då en förmåga att vandra i tanken inte är tillräckligt. Man kan planlöst irra iväg utan något resultat.
Sverige är unikt i flera avseenden. Vår byråkrati och vana att dokumentera vad som händer i medborgarnas liv ger svenska forskare en unik möjlighet att hitta mönster mellan de data som finns bevarat för varje person i de svenska registren. Dessa enorma mängder data har under ett tiotal år använts för att hitta samband mellan kreativa yrken och psykisk sjukdom. Den första preliminära studien för snart tio år sedan gav ett resultat som den senare och mer omfattande studien bekräftade och nyanserade.
När det gäller bipolaritet som är den diagnosen något överrepresenterad bland personer med kreativa yrken. Om jag ska tänka högt kring detta faktum har jag svårt att tro att detta är en generell tendens inom alla kreativa yrken. Bipolära konstnärer och poeter är möjligt och troligt men bipolära forskare och uppfinnare borde snarare vara underrepresenterade. Om de inte är det kan man tänka sig att de kläcker sina nya idéer under ett maniskt skov men att de slutför dem i mellanrummet mellan mani och depression. Manin är inte ett samlande, eller strukturerande, tillstånd. Depressionen är så samlande att inget når ut, individen ser nästan inga möjligheter i tillvaron. Den kreativa processen under depressionen är mest som en lindrande terapiform.
Den riktigt tydliga relationen mellan kreativitet och psykisk ohälsa är att de kreativa personerna har psykisk sjukdom i släkten även om de själva inte har utvecklat sjukdomen. Det mest intressanta sättet att se på detta samband är att de gener som ligger till grund för kreativitet har två sidor. En sida som i sin renaste form av andra betraktas som otyglad galenskap och en sida som betraktas som en tyglad kraft som driver och motiverar till kreativa processer. Med andra ord finns det de som har för mycket av det divergenta tänkandet och de som på ett optimalt sätt kan balansera det divergenta och konvergenta.
Kreativitet behöver inte uppstå ur lidande men det kan ha sin källa i en känsla av otillfredställelse. Det är en känsla av att man vill ha ett annat tillstånd än det som just nu råder. Man vill att saker ska vara enklare eller att något ska vara vackrare. När man väl når ett annat tillstånd där saker blir enklare eller vackrare övergår otillfredställelsen i att bli tillfredställelse. Kreativa personer behöver ingen yttre morot för att skapa. De behöver bara något som sätter igång dem och den härliga känslan av att slutföra sin idé. De njuter när idén är förverkligad. Det är en njutning som är så påtaglig att den driver individen till nya kreativa processer för att åter få uppleva den tillfredställande känslan.
Man kan från de studier som har gjorts inte befästa att psykisk ohälsa och kreativitet hör ihop men man kan sluta sig till att psykiska sjukdomar i släkten (t.ex. ett syskon) är vanligt hos kreativa människor. Samtidigt finns det kreativa personer som själva är diagnostiserade men de är inte vanligare inom kreativa yrken än inom andra områden.
Vad är dina erfarenheter av psykisk sjukdom och kreativitet?
