Är du själv en person som vill hjälpa dina vänner att hitta en partner? Har du kanske blivit ett fall för en väns försök att fixa ihop dig med någon?
Det finns gott om matchmakers eller relationsfixare. En relationsfixare försöker inte fixa en dålig relation så att den blir bra igen utan försöker bidra till att en relation uppstår i förstaläget.
I detta inlägg ska jag ge ett exempel på försök till parfixning som jag själv råkade ut för. Jag diskuterar det avslutningsvis i mer teoretiska termer.
Första kontakten
När jag var lite drygt 20 träffade jag en tjej som var 17 år. För att kalla henne något kallar jag henne V. Jag uppfattade vår första kontakt som att det var jag som spanade in tjejen och började prata. Det ledde till att vi började ses regelbundet under några veckor. Vi gjorde ganska roliga saker tillsammans. Vi hade fysisk närhet men inga kyssar, hångel eller sex. För det mesta var vi hemma hos mig och spelade spel på datorn.
Jag blev förälder tidigt. Min dotter var, på grund av separation, hos mig några dagar i veckan. Ibland var min dotter hemma när V kom på besök. Jag tyckte de verkade komma bra överens. Några enstaka gånger var vi hemma hos V som bodde hos sina föräldrar och syskon. Det blev kortare vistelser.
En dag bjöd V mig att komma till en fotbollsmatch. V spelade fotboll och jag ville gärna se hur hon var som spelare och hur det gick för laget. När jag väl dök upp satt en av V:s vänner på läktaren och jag satte mig hos henne för att titta på matchen. Vi småpratade lite. För det mesta tittade jag på V som spelade bra och även gjorde mål för sitt lag. Jag tyckte V var rätt så cool, att se henne spela fotboll spädde bara på den uppfattningen, och jag ville fortsätta att umgås med henne.
Det är kompisen som är intresserad
Jag pluggade på Göteborgs universitet så jag hade inte tid att ses varje dag. V hade inte heller tid varje dag så det blev inte så mycket umgänge som jag önskade. När vi väl sågs bestämde V att vi skulle hälsa på hennes kompis S. Det var samma kompis som satt på läktaren under fotbollsmatchen.
Vi var hemma hos S några gånger. Efter ett tag avslöjar V att S är intresserad av mig. Jag trodde att jag och V hade något på gång men nu börjar jag undra vad som verkligen gäller. Har V aldirg varit intressrad för att ha en relation med mig eller har hon valt att stå åt sidan när hennes kompis kanske har starkare känslor eller har haft känslor för mig en längre tid?
Kontakten mellan mig och V har pågått under våren och S har blivit involverad i våra möten allt oftare. När sommaren kom bestämde vi att vi alla skulle åka till Hallandskusten för att sola och bada. Min dotter var med.
Väl på stranden övertalade V oss att hon skulle gå och bada med min dotter medan jag och S satt kvar på den medhavda filten. Från mitt perspektiv såg det så mysigt ut att min dotter fick så mycket uppmärksamhet och verkade trivas med V. Ett fadershjärta kan bli varmt av att se någon visa omtanke på det sättet. Känslorna för V blev snarare starkare av denna syn.
Jag och S försökte hålla igång en konversation men det var svårt att utveckla positiva känslor för S när jag hade ögonen på V. Det är möjligt att S märkte av att intresset från min sida var svalt. Jag tror att hon gav upp efter den dagen även om vi hade det rätt så trevligt alla fyra.
I retrospekt
I efterhand vet jag inte om V började umgås med mig för att försöka komma mig närmare så att hon på det sättet kunde föra ihop mig och S. Det får jag aldrig veta. Däremot blev det tydligt i backspegeln att många saker var rena arrangemang för att jag och S skulle få tid med varandra. Det var ingen slump att S satt på läktaren vid fotbollsmatchen. V ville att vi skulle umgås. Hon missade helt att jag blev fascinerad av henne som person när jag såg henne spela boll.
Det var självklart ingen tillfällighet att vi oftare var hemma hos S så att jag skulle få del av hennes liv. I samband med dessa besök fick jag slutligen veta, rakt ut, att S var intresserad. Detta påverkade inte mitt intresse för V. V gjorde dessutom en missberäkning när hon gick för att leka med min dotter i vattnet. Hon tänkte naturligtvis att jag och S på det sättet skulle få tid med varandra. Det enda jag såg var hur fin V var mot min dotter.
Varför funkar det inte?
Man kan konstatera att V:s försök att fixa ihop mig och hennes vän S inte fungerade. Min erfarenhet är att det sällan fungerar med den strategin. Jag har själv tagit den rollen. Jag har i flera fall lärt känna en tjej för att sedan introducera henne för min kompis som är intresserad. Ju längre tid jag och tjejen har umgåtts desto bättre tycker vi om varandra. Hela händelsförloppet blir kontraproduktivt. Jag vill inte bli intresserad av tjejen och jag vill inte att tjejen ska bli intresserad av mig. Ändå har det hänt. Jag får då dåligt samvete för jag har snarare blivit ett hinder för min kompis än en hjälp.
Social penetration theory är en socialpsykologisk teori som delvis förklarar varför två personer som lär känna varandra kommer närmare varandra till den grad att de kan utveckla känslor för varandra. Jag har en tendens att ställa frågor och med tiden ganska ingående frågor. Samtidigt är jag öppen med vem jag är och berätta om saker jag har varit med om och vad jag tycker. Att avslöja personlig information gör att man kommer närmare. Kommer man tillräckligt nära kan man bli kära i varandra. Häri ligger den stora risken med att försöka sig på matchmaking genom att själv lära känna en person. En snarlik modell kallas trappstegsmodellen som jag tidigare har skrivit om.
Om man har som föresats att hjälpa någon annan har man inte samma spärr som gör att man inte vågar närma sig en annan person. Skulle jag vara hemligt förälskad i någon är det inte säkert att jag vågar närma mig den andra med samma öppenhet och spontanitet. Just denna öppenhet och spontanitet gör att den andra blir intresserad och börjar trivas i ens sällskap. Man löper ingen risk att bli sårad när man lär känna någon för en annan persons räkning. När man närmar sig någon som man redan har utvecklat känslor för riskerar man att bli avvisad och också känna sig avvisad. Det är skälet till att många inte tar steget fullt ut. Det är därför en relationsfixare har lätt för att fixa en relation till sig själv som kan utvecklas till något fint men inte fixa en relation till sin vän.
Om jag åtevänder till V och S och lite opartiskt föreställer mig möjligheterna att bli attraherad av dem båda så är det fullt möjligt. Både V och S var vackra unga kvinnor. I ett annat sammanhang skulle jag kanske till och med ha föredragit S men som det utvecklade sig såg jag bara V. Det kan synas en smula märkligt. Kanske beror det på vad man blir attraherad av eller så beror det på känslan av att bara se en kvinna i taget. Jag fick först upp ögonen för V och det var bara henne jag ville se åt så länge vår relation var aktuell. Jag hade känslomässigt svårt att blanda in S och komma henne nära. Jag är en man som bara har känslor för en kvinna i taget.
Det här med attraktion spelar också en stor roll. Attraktion är en kraft, baserat på olika källor, som verkar både initialt och på längre sikt. Vissa saker gör att vi attraheras i ett tidigt skede. Andra saker gör att vi håller kvar en attraktion på längre sikt. Vad dras vi till? Vad håller oss kvar? Dessa frågor är nog rätt så individuella.
När det gäller fysisk och sexuell attraktion kan jag i efterhand se att både V och S var intressanta. Kanske var S till och med till det yttre lite mer i min smak. Man kan också bli attraherad genom en känsla av samhörighet. Jag kände helt klart en större samhörighet med V. Vi delade livserfarenheter. Man kan också känna attraktion till någons kompetens eller kunskaper. Varken V eller S hade kuskaper som tilltalade mig men möjligtvis upplevde någon av dem, eller båda, att mina kunskaper var tilltalande. Det jag tilltalades av var V:s förmåga att närma sig min dotter. S lyckades inte etablera någon god kontakt med min dotter. V hade även den atletiska kompetensen som just jag kan bli attraherad av. Jag var själv utövare av idrotter och kände igenom mig i detta. Igenkänning kan också vara en attraktionskraft.
Mycket talar för att jag skulle bli mer intresserad av V men om hon inte var med i bilden från början hade jag mycket väl kunnat bli intresserad av S. Är det möjligtvis så att V sabbade chanserna för mig och S att hitta varandra på egen hand?
Vad kan man dra för slutsatser och lärdomar? Det som beskrivs ovan är inte en bra metod för matchmaking. Vi lever i en intrikat och komplex väv av relationer som hela tiden påverkar oss. Vi har nog mindre kontroll än vi önskar tro. Ett exempel på detta är betydelsen av DNA och doftkompatibilitet. Vi blir mer intresserade av människor vi tycker luktar gott. Jag var fysiskt nära V och kände doftkompatibilitet. Den kände jag aldrig med S men det beror delvis på att vi aldrig var riktigt så nära varandra.
Om någon undrar hur det gick mellan mig och V så hade hon ju misslyckats med sitt uppdrag. Hon valde att aktivt ta avstånd från mig, för att förbli vän med S, och efter en tid flyttade hon och hennes familj ifrån trakten. Något senare flyttade jag själv till en annan del av Sverige där jag träffade en annan S. Även denna gång handlade det om matchmaking genom en gemensam vän men det skedde på ett helt annat sätt.
Dela gärna med dig av egna erfarenheter kring relationsfixning.
