Av: MJ
Hur vi hanterar belöningar är alltid en utmaning. För att förstå detta behöver vi känna till vad det finns för belöningar och hur de fungerar. Först har vi följande varianter:
- Avsaknad av belöning
- Omedelbar belöning
- Fördröjd belöning
- Stegvis belöning
- Genomförandebelöning
Det är också viktigt att skilja på:
- Intern belöning
- Extern belöning
Inre och yttre belöningar
Jag vill gärna börja med distinktionen mellan intern och extern belöning. Intern belöning bygger på kroppens egna belöningssystem. Exempel på detta är endorfin, oxytocin, serotonin, och dopamin som är verksamma ämnen i dessa system. Vid en orgasm frigörs både endorfin och oxytocin vilket ger en känsla av lycka och avslappning. Dessa ämnen kan också frigöras vid motion (endorfin och serotonin) eller vid ömhet (oxytocin frigörs vid fysisk närhet). Serotonin ger signaler om att man befinner sig i en gynsam miljö vilket även inkluderar den sociala miljön. Det ger en känsla av status i gruppen. Det i sig kan vara belönande. Dopamin har med vår kognition att göra. När man kommer på en idé får man en ökning av domanin, när man är mitt i genomförandet av sin idé får man en ökning av dopamin och när man slutför sin idé får man ett stort tillskott av dopamin som ger en härlig känsla av inre tillfredsställelse. Allt detta är exempel på intern belöning. Den är av naturliga skäl inte frikopplad från vad som händer i omgivningen och de handlingar vi utför.
Extern belöning kommer från omgivningen. Det kan handla om att få mat, få beröm, få högre lön eller bonus, få gåvor, bli uppmärksammad o.s.v. Externa belöningar kan andra ta till för att få individer, inklusive husdjur, att känna att de har gjort något bra och därför är villiga att göra om det. Detta benämns ofta som att förstärka eller släcka ut tendenser hos individer. Utsläckning bygger på att man inte får någon belöning, med vetskapen att man kunde fått en, eller att man faktiskt får en bestraffning. Dessa yttre belöningar kan påverka våra inre system som i sin tur ger en skön känsla.
Avsaknad av belöning och direkt belöning
En belöning är till för att vi ska känna att vi har gjort något bra. Om man då inte har gjort något särskilt kan man ifrågasätta om man ska ha en belöning. Om man får en belöning utan relation till prestation finns det ingen anledning att anstränga sig för man får alltid vad man behöver ändå. För att fullfölja detta resonemang måste man ställa sig frågan vad det är för prestationer som ska belönas och om alla belöningar bygger på prestation. Mat kan ses som en belöning och om man måste ha mat för att överleva är det svårt att motivera att ett spädbarn ska prestera för att få bröstmjölk. Att argumentera för att spädbarn ska prestera för att få mat bygger på ett konstigt synsätt. Det som gör mat belönande för barnet är att det lär sig hur det ska tala om för sin omgivning att det behöver mat. Ett barn som är mätt och fortsätter att signalera att det är hungrigt får obehagskänslor av att äta mer vilket borde leda till att det slutar signalera att det vill ha mat.
Avsaknad av belöning är ett naturligt sätt att förstå att man inte har gjort på det vis man borde för att lyckas med något. Ett barn som jollrar i hopp om att få mat får troligtvis ingen mat. Alltså blir det en avsakad av belöning av just mat. Om barnet däremot får ömhet och känner sig socialt inkluderad, när barnet jollrar, kan det få en belöning i form av ökad oxytocin och serotonin. Det i sig känns bra för barnet. Belöningar av det här slaget är alltså enbart belöningar om det ges i rätt mängd. Att tvingas äta när man är mätt är inte längre en belöning.
Direkt belöning avser de belöningar som kommer omedelbart efter att en önskan har uppstått. Det kan vara en önskan om sötsaker som belönas med omedelbart tillskott av något sött. Det kan också vara när man har gjort något bra och omedelbart får en belöning i form av något gott eller beröm. Barn har lättast att respondera på direkta belöningar. Det gäller också husdjur överlag. Vuxna responderar också väl på direkta belöningar men det får inte bli den enda sortens belöningar om man vill utvecklas som människa. När det gäller barn finns det en förväntan på att de ska kunna klara fördröjda belöningar till en viss del.
Fordröjd belöning
Det görs med jämna mellanrum studier på om barn, och även schimpanser, kan tänka sig att få en fördröjd belöning. Barn som är upp till tre års ålder väljer nästan alltid en direkt belöning även om de får en större belöning om de kan vänta en stund. Man kan till exempel erbjuda ett barn en godisbit nu eller tre godisbitar efter maten. Nästan alla barn i denna ålder väljer direkt belöning trots att den fördröjda belöningen är bättre. Lite äldre barn ser fördelarna med att vänta.
Belöningarna hänger ofta ihop med utmaningar. Om man ställs inför en enkel utmaning så får man normalt en liten belöning. Om man ställs inför en stor och krävande utmaning får man normalt en stor belöning. Ett längdhopp på en meter är en liten utmaning, även för ett skolbarn, vilket leder till ett litet beröm i form av uttrycket "bra!" från omgiviningen. Att hoppa sju meter ger som vuxen jubel och applåder och eventuellt ett pris. Allt detta är tecken på en stor insats. För att komma dit behöver man anstränga sig med träning under lång tid. Belöningen, som vanligtvis sker på en arena, är fördröjd med ibland många månader eller år. För de som ställer upp i tävlingar är denna försenade belöning värd att sträva mot och vänta på. De är beredda att anstränga sig under en längre tid för att nå dit.
De som enbart väljer direkta belöningar kommer inte särskilt långt i sina ansträngningar och prestationer. För att kunna uträtta något stort måste man ha uthållighet att vara beredd att senarelägga belöningen. Häri ligger också en tro på att det kommer en belöning i ett senare skede. Man behöver med andra ord tro, hopp och tillit för att våga satsa på något som man inte vet utfallet av. Målsättningen kan vara glasklar men det är ändå inte säkert att man lyckas.
Stegvis belöning och genomförandebelöning
Alla komplexa mål består av delar som kan uppnås stegvis. I sin strävan att hoppa sju meter i längdhopp föregås av att man hoppar tre meter, fyra meter, fem meter och sex meter. För varje steg i rätt riktning man tar känner man sig tillfreds. Man kan få inre belöningar i form av endorfiner, serotonin och dompamin. Man kan få yttre belöningar i form av beröm eller en fest för sina prestationer. Detta ger tydliga indikationer på att man är på rätt väg. Stegvis belöningar är viktiga för att hålla ut men också för att justera sina ansträngingar för att nå ännu längre.
För mig är genomförandebelöningar de belöningar man får av att ha genomfört något man är stolt över. Vad man har anledning att vara stolt över beror på vad man är kapabel att göra när man sätter upp ett stort mål. Om man klarar att hoppa en meter i längdhopp är det en stor utmaning att nå till ett hopp på två meter. Detta bör leda till en genomförandebelöning.
Om man har i uppgift att sätta ihop en projektgrupp och efter en tid slutför det som gruppen hade i uppdrag att göra kan man vänta sig en genomförandebelöning. Man känner sig till freds med sig själv genom påslag av dopamin men också för att man får beröm och en bonus från sin chef. Att klara en stor utmaning ska kännas bra och det ska ge en belöning.
Min syn på belöningar
För att få ut så mycket som möjligt av mitt liv ser jag till att få en mix av avsaknad av belöning, av direkta belöningar och av fördröjda belöningar. Som en del av det senare blir det även stegvisa belöningar och genomförandebelöningar. Ibland behöver man få klarhet i att det man försökte inte var så bra. Då ska man inte ha någon belöning. Ibland behöver man direkta belöningar för att må bra. Det får inte gå för lång tid utan belöningar. Då kan en direkt belöning vara befogad. Helst vill jag sträva mot långsiktiga mål som ger stora belöningar. För det mesta är de inre belöningarna i form av ökade nivåer av dopamin tillräckliga men även andra former av belöningar gör susen.
Jag tror varken på att avsaknaden av belöningar dominerar eller att direkta belöningar dominerar. Det ska vara de långsiktiga målens belöningar som ska dominera i livet i stort men avsaknad och direkt belöning behövs för att balansera upp tillvaron.
Att ge barn direkta belöningar gör bara nytta om de utmanas med jämna mellanrum och därför får större belöningar. Att försöka utan att lyckas ska inte ge en belöning. Det kan ge tröst men inte belöning i den mening att barnet tror att det har lyckats när det inte har det. Om man sätter upp ett mål är det detta mål som gäller. Man lär sig inte på något annat sätt vad som krävs för att nå svåra mål.
Att kunna hantera belöningar på ett bra sätt innebär att man blir bättre på att bedöma vad som krävs för att klara stora utmaningar. Med en strid ström av små belöningar behöver man aldrig utvecklas. Därför är det viktigt att belöningar uteblir och istället blir till en större belöningen när man har gjort något extra.
För mig är det lika meningslöst att ge mängder av belöningar för minimala insatser som att inte ge någon belöning alls trots stora ansträngningar. Som tur är får man sina inre belöningar om man uppnår det man önskar sig men att som vuxen aldrig ge erkännande för stora insatser är osmart och känslokallt.
Både direkta belöningar och avsaknad av belöningar under en lång tid har effekten att unga människor ger upp. Varför försöka sig på något mer avancerat när det inte ger något?
I arbetslivet trodde man för några decennier sedan att det enbart var externa belöningar som fungerade. Det var belöningar som högre lön, bonusar, fler semesterdagar och att bli befordrad. De senaste decennierna har man främst pratat om vikten av interna belöningar. Det har presenterats mängder av forskningsresultat som stödjer detta. Det finns idag ingen anledning att betvivla värdet av inre belöningar. De senaste åren har dock en rad forskare protesterat mot ett alltför ensidigt fokus på interna belöningar. De har kunnat visa att det finns mängder av studier som även stödjer externa belöningar. En extern belöning är lika värdefull eller nästan lika värdefull som en intern belöning. Den rimliga slutsatsen är:
- Vissa människor drivs främst av interna belöningar
- Vissa människor drivs främst av externa belöningar
- Vissa människor drivs av både interna och externa belöningar
Det viktiga är att känna sig själv tillräckligt väl för att veta vad man drivs av. Det handlar också om att föräldrar, vänner och chefer får en god bild över vad som fungerar för varje enskild individ.
