Av: MJ
Varför bildar vi vanor och vanebeteenden? Det mest positiva svaret är att vi gör det för att förenkla livet, för att effektivisera vår vardag och för att få en relativt stabil tillvaro.
Jag ska ta ett exempel. När du går till affären söker du efter vissa produkttyper och vissa varumärken. Om det varje gång du besöker ett varuhus är så att du måste gå igenom hela affären för att ta reda på om där finns något du eventuellt behöver eller något som du ännu inte har upptäckt att du eventuellt behöver skulle ett affärsbesök kunna ta flera dagar. Om det vid varje besök var så att du inte i förväg vet vilket kaffemärke du ska välja, vilken syltburk du ska välja eller vilken ost du ska välja kan det ta flera timmar att informera dig och fatta ett beslut. Istället gör vi så att vi skaffar vanor att använda vissa produkttyper och ignorera andra samt skaffar vanan att välja ett visst varumärke och ignorera andra. Om man i ett tidigt skede informerar sig och därefter fattar ett välgrundat beslut ska det inte behövas nya beslut varje gång man står framför en hylla med kaffepaket eller en kyldisk med ostar.
Med hjälp av detta exempel blir det klart att våra liv blir enklare och mer effektiva när vi har vanor. Vi slipper lägga tid och mental kraft på att informera oss och fatta beslut varje gång. Om man istället fokuserar på den stabiliserande effekten kan man gå tillbaka till kyldisken och ställa sig frågan: är jag en sådan person som vill prova alla ostar, en ny för varje gång jag är i varuhuset, och därför också måste prova alla nya ostar? Om du svarar ja på frågan är du inte bara ovanlig utan även en person som inte har något större behov av stabilitet i tillvaron. Kanske är det inte bättre med ett måttligt antal ostar i vardagslivet men det ger en känsla av att man vet vem man är, vad man tycker om och vad man vill. Stabilitet. Tänk dig istället att du bor i en stad med ett stort utbud av kollektivtrafik. Med ett liknande resonemang som med ostarna skulle du mycket väl kunna vara den personen som vill testa alla linjer i staden. Jag vet varifrån linjen utgår men jag vet inte vart den leder. Varför inte ta reda på detta? Det kan vara spännande att se vart man landar. Om man nu resonerar så varje gång man står vid busshållplatsen och tänker att man ska se vart man hamnar kan det sluta med att man hamnar på en rad ställen som man inte kan komma tillbaka ifrån. Inte om det var sista turen. Det kan kännas osmidigt. Ett enklare sätt att leva är att välja ett fåtal linjer som man vet vart de leder och hålla sig till dessa. Det ger stabilitet i tillvaron. Stabilitet i det här fallet innebär att man vet vart man ska och hur man kan ta sig tillbaka. Detta är vanans sätt att skapa trygghet i livet. Ganska positivt jämfört med den äventyrsorienterade personen som kan hamna var som helst. Även en äventyrare behöver stabilitet med jämna mellanrum.
Är det då självklart att alla vanor är av godo? Om man skapar sig vanan att kissa på golvet istället för i toalettholken uppstår ju en rad opraktiska konsekvenser som toaholken delvis är konstruerad för att undvika. Då måste man ju torka upp efter sig. Det kan också trots att man torkar bildas obehagliga lukter. Vanan att äta en viss sorts mat som man får gaser i magen av och vanan att släppa ut dessa gaser när man är i andra människors sällskap är inte så positiv. Då kallas det snarare en ovana. En dålig ovana om man vill förstärka problemet.
Det finns också irrationella vanor. Det är den sortens vanor som är rationella i ett visst sammanhang men inte i ett annat. När jag tidigt i mitt liv drack jos med fruktkött hände det ofta att små bitar fruktkött fastnade på kanten av glaset. Detta lärde jag mig att undvika genom att regelbundet röra på glaset i små cirklande rörelser så att de små bitarna av fruktkött blandades med vätskan. Detta beteende blev så inövat att jag började utföra rörelsen även när jag drack jos utan fruktkött eller andra drycker. Till och med när jag drack vatten. Min vana blev allt mer irrationell. Efter ett antal frågor och påpekanden från andra började jag känna mig dum och bestämde mig för att styra upp beteendet så att det bara användes när det var relevant.
Detta leder till frågan om att göra sig av med ovanor. Det är ganska lätt att skapa en ny vana. Om man upprepar ett beteende i en viss återkommande situation ett mindre antal gånger börjar det gå per automatik. Nervsystemet effektiviserar sig. Det betyder inte att gamla vanor lika lätt försvinner. Man pratar ibland om att skapa motorvägar i hjärnan till skillnad från de knappt upptrampade stigarna. En motorväg står för ett stabilt vanebeteende och precis som det är svårt att ta bort en befintlig motorväg ifrån landskapet är det svårt att plocka bort en stark förbindelse i hjärnan. Liknelsen är möjligen talande när det gäller att förklara och förstå hur svårt det är att bli av med vissa vanor men det är inte en bra liknelse när det gäller att förklara hur nervceller är förbundna.
När man pratar om dåliga vanor tänker en del på rökning och annat som hänger samman med ett beroende. Det är inte riktigt likvärdigt med den typ av vanor som tas upp ovan. Att prata om ett beroende som en vana är som att säga att vi äter för att vi regelbundet blir hungriga. Vanebeteendet att äta beror därför på att vi är beroende av mat. Alla vanebeteenden är inte lika. Därför kan de inte hanteras på liknande sätt.
Sammantaget är flertalet av våra vanor av godo och gör livet lättare för oss. Nyckeln är att göra goda val innan man har format en vana. Det är inte så svårt att forma en ny vana. Bara man har goda grunder för det. Detta kan mycket väl ta över en gammal vana. Däremot går det inte så bra att bli av med ett beroende men om det går kan det eventuellt ersättas av en ny vana som inte är sammankopplad med ett beroende. Forma smarta vanor.
